Stockholm hittills

09.09.2016 kl. 09:59

Hälsningar från varma Stockholm! Jag trivs här, väldigt bra faktiskt, men idag ska jag faktiskt åka hem till Finland över veckoslutet. Matias och hans kompisar är påväg till en stuga i Sibbo detta veckoslut, och jag är också bjuden. Tycker det är så fint att bli personligt inbjuden, inte bara som en avec typ. Jag var sen med att boka flyg så det skulle ha blivit väldigt dyrt, därför jag bestämde mig för att i stället boka flyg för ett annat veckoslut bara för att träffa Matias i stället. Men igår spontanbeställde jag biljetter med båt till Finland ändå, jag bara kände att jag så vill fara dit. Nu har jag två resor bokade kanske lite väl tätt på varann, men va kan man, det får bli så nu.

 

Vad har hänt sen sist då? Jo jag har jobbat, gått på konstutställning, fångat pokémons i Gamla Stan, träffat nya människor, spelat badminton, bakat pizza, endast ätit vegetariskt, använt upp all min snabba internet på en halv vecka, städat årshundradets snuskigaste toalett, gått på loppis och krogrunda, och gjort en hel del annat skoj!

När jag kom hit var jag fast bestämd på att hitta en massa nya svenska vänner, jag har kontakt med flera, men det känns ändå lite skrämmande att ses, även om jag ju vill? Däremot har jag umgåtts med österbottningar mer än jag ens gör då jag är i Österbotten, hahah. I förrgår var jag på kompisdejt med Louise, och det kändes så okomplicerat och fint. 
Jag blir så rädd för att det inte ska klicka i såna situationer, att man inte har nånting att prata om eller bara känna konstig energi från hela sammanhanget. Men efter en så bra start på kompisdejtarfronten har jag nog fått mod till att kanske träffa någon mer också! Och även om det inte klickar så är det väl inte så farligt, då kanske man inte behöver ses igen? Det är väl lite som vanligt dejtande egentligen, fast det har jag typ aldrig gjort så hur som helst är det helt främmande för mig.
Sen är jag nästan lite trött på att tala om typ Finland eller om att vara finlandssvensk, även om jag inte gjort det så mycket här ens. Det blir så alltid då jag talar med någon från ett annat land, att man talar mer om länderna än om själva personerna. Det känns som att man aldrig kommer in på djupet, och jag har inte tålamod att bara stampa på ställe och tala om typ städer och språk, jag vill att det funkar direkt annars orkar jag inte.

Jag är så nyfiken på att höra vad du som läser detta tänker gällande kompisdejtande och sånt? Jag antar att jag inte är ensam om att tycka att det känns lite läskigt.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Jag heter Sandra.
Studerar grafisk design, tillbringar alldeles för mycket tid till att försöka se cool ut på internet.
Tycker om att sy, tycker också om att måla men gör det allt för sällan och får skuldkänslor över att jag inte gör det. 
Borgåflicka lost in Österbotten.